Bara minnen?

Nej, men vi öser ur livet. Vi skriver vårt liv såsom det varit och så som det inte varit. 

För att öppna minnesbanken kan vi göra ett livsdiagram, rita upp vårt liv från år noll till där vi är nu och sätta ut de händelser och skeden som först kommer till oss. 
När detta är gjort är processen redan igång, nu dyker det upp fler och fler händelser i den kedja som är vårt liv. 

Plötsligt ser vi människorna som vi trodde oss ha glömt. 

Den tjocka granntanten när du var 5 år och mycket rädd; Rektorn; Vaktmästaren; Kondiset; En jobbarkompis ljuvliga leende under en paus för 35 år sedan. 

Vårt liv är ett myller av situationer, dofter, färger, människor, ord och framförallt stämningar och känslor. Blunda, fånga upp och börja berätta! Vem var Du i allt detta? Eller byt perspektiv! Kliv in i den tjocka granntantens kropp och berätta med hennes ord om det lilla barnet i trappen. Vem såg hon?  
Eller prova att byta tidsform: Vem ser hon? Och hur låter hennes inre monolog bakom den där ihopsnörpta munnen? 

Vägen tillbaka eller framåt? Du bestämmer själv hur du vill se det.